Damen: ha´dä vört ä bönk dä här? Jag: eh jaa eh, Anna - kan du svara på det, eeh för jag eeh vet nog inte riktigt ...?

Nu har jag för första gången i mitt liv besökt Horn. I form av visningsvärd.  Hus är BILLIGT i Horn, hus är inte så jättefräscha i Horn, invånare i Horn pratar annorlunda... Jag fick bekanta mig med Gudrun som letar hus i sin "barnaby" (Horn) och som på visningar tar med sig sin kära mor som är nånstans mellan 100-200 år gammal och som skelögd och bredsmilandes klappade mig över axlar, rygg och avslutningsvis på rumpan samtidigt som hon talade om hur duktigt skolade vi (jag och mäklaren - Anna) var. En sån situation kan te sig så annorlunda beroende på vem, hur och var man utför denna "handling"...Hade den gamla damen bytts ut mot en yngre man, i säg 40-års åldern, och vi hade befunnit oss i en lägenhet i centrala Linköping där det samtidigt var ett 10-tal spekulanter till så hade det hela kunnat sluta med en anmälan och en verbal käftsmäll från min sida. Men nu stod vi där, i Horn, utanför ett hus som absolut hade haft sina glansdagar nånstans efter krigets slut, flugorna var DÄR, lukten från huset trängde liksom ut på trappen där jag stod och ANDADES, ingen annan än just Gudrun och hennes mor var där, allt som skulle framföras fick vi glatt SKRIKA fram- annars hörde inte Gudruns mor. O så sa hon sådär fina saker om oss i svarta kavajer och fina namnskyltar och så kom så klapparna i baken. Jag kunde liksom inte riktigt misstycka, jag valde att ta det som en komplimang! Det hela slutar med att Gudrun säger "tale å fö hästhåndlärn att ja bijur höndrasäxkti!"  Nu är det alltså upp till hästhandlaren. Nästa helg ska vi åter till Horn för att sälja hus, jag ser med skräckblandad förtjusning fram mot det...

/Olivias mamma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0