olivias mamma

På måndag händer det vi längtat efter så länge, vi har gått och planerat och pratat om denna dag i månader nu. Våra förhoppningar är höga och kontokortet välladdade...  I ottan kliver vi upp ur våra varma sängar och klär på oss våra bästa spenderarbyxor, tar en kaffe och startar sen Passaten. Jag och grannfrun och dennes syster bränner sedan ner till Ullared - som vi har längtat. Grannfrun går upp i falsett och ögonen tåras när vi pratar om att julsakerna troligtvis kommer att vara framtagna när vi kommer...

Olivia blir 2 om exakt 9 dagar! 2 år sedan jag vände ut och in på mig själv och med hjälp av högre makter kunde välkomna detta underbara yrväder till världen! Fantastiskt! Detta ska vi fira i dagarna 3 och startskottet får gå på fredagen då vänner till oss kommer och firar Ollie, på lördagen blir det mer ett barnkalas och på söndagen kommer vår kära familj. Jag längtar och jag vet att Olivia kommer att bli så glad av att se alla.

Imorse vaknade jag av att Olivia (som vaknat under natten och kommit in till oss) låg tvärsöver mig och drömmande ropade "sammor, sammor?!?" som då är Oliviska för "farmor, farmor?!?". När hon sekunden senare vaknar av sitt sömnpratande blir hon arg på mig för att hon inte kan se farmor. Försökte förklara att det är natt (kl är 04:45 )och farmor och farfar och Molly ligger och sover i sina sängar nu. Men icke, inte blev hon gladare för det. Efter nån minut tror jag hon insåg att hennes dröm hade övergått till vakenhet och nu satt vi där i sängen och lite sömndrucket började vi leta stjärnor på himlen. Det fanns inga så då bestämde vi oss för att gå upp och dricka välling istället. Så kan det gå...

Det är även snart årsdagen för mitt röksstopp, undrar hur man ska fira det!? Har de senaste veckorna känt mig så tacksam att jag slipper detta vidriga beroende! Tacksam! Och den känslan som tidigare har funnits och gnagt lite grann som en för liten sko finns inte kvar längre. Jag är inte längre sugen, jag saknar inte längre ciggen, jag känner mig inte längre avis på de som "får" röka... Ave Maria jag är helad!

I övrigt så håller jag på att vittra sönder, jag liksom krackelerer. Hösten är här och arsenalen av krämer behöver förstärkas, jag skulle vilja smörja in mig i olja och slå gladpack runt hela kroppen.
Och som lite strössel på fnösket så har jag även blivit förkyld och ligger o hostar, snörvlar och tycker synd om mig själv i störsa allmänhet.
Det är kallt ute och jag funderar på om det inte är dags för vinterjackan ändå!? Ja nu är det höst kära vänner, pälsa på er och glöm inte njuta av alla underbara färger!

/Olivias mamma

...och inte äter hon det heller! Jag kan INTE klandra henne, jag skulle aldrig stoppa det i min mun och tydligen delar jag denna åsikt med Olivia. "Tytte itte om mamma!" säger hon efter 2 hyfsat rejäla kväljningar med tillhörande tårar i ögonen. "Prova en till" säger jag som har fått för mig att det kan va bra om hon äter blodpudding för att det är nyttigt. (ÄR det ens det undrar jag eller har jag gått på en myt? Känns i efterhand som att det kvittar då det finns ett gäng andra saker som är nyttiga...) Sen gjorde jag det som jag sagt att jag aldrig ska göra, nämligen laga ny mat till mitt hungriga barn som idag vägrade äta det jag serverade. Men när det kommer till blodpudding slutar alla principer att gälla!

Emelie har varit på besök och det är alltid lika tomt när hon åkt igen! Känns alltid bra att ha henne nära!

Vi har även firat Crille, denna födelsedagsfest blev inte riktigt lika blöt och sångfylld som den födelsedagsfest som gick av stapeln i april... O jag är glad för det, det blev riktigt trevligt med många goa gäster och fina gåvor!

Nu kom min kära hem från arbete och plugg så,
på återseende kära vänner - nu ska jag njuta av en kopp te och Crille!

O just det, Olivia har varit hos frissan oxå! Hur duktig som helst - bilder finns och kommer så snart jag orkar lägga in dom!

/Olivias mamma