olivias mamma

Nu känner jag att det bara är rörigt och att jag börjar bli orolig, kanske mer än vad jag behöver bli men det är ändå resultatet av ovisshet! Olivia har nu ätit penicillin några dagar efter läkare på vc har ordinerat det efter att ha konstaterat att hon har urinvägsinfektion. Urinprov blev av säkerhetsskäl även skickade till us för odling och där konstateras att det finns bakterier. Jag blir i förrgår uppringd av vc som säger att us, barn, kanske vill kolla på henne och det skulle även göras fler prover för att se att penicillinet verkligen är kompatibelt med den medecin hon nu får. Ok tänker vi, det verkar ju logiskt, jag ifrågasätter varför man ej tar blodprov med för att vara på den säkra sidan om varför hon har haft feber, ätit dåligt och har bakterier i urinen. "Det är onödigt" svarar vc. Igår kväll ringer läkare från us och talar om att dom vill titta på henne på måndag och frågar varför det ej har tagits något blodprov, han menar även att urinprovet vi tog (rättare sagt sättet det togs på - påse) inte kunde ses som helt tillförlitligt... Han menade att man inte ännu till 100 % kunde säga att det var en urinvägsinfektion som min prinsessa har. JAG BLIR SÅ TRÖÖÖÖÖTT! Och som sagt orolig, tänk om läkarkåren oberoende av var man jobbar (vc eller på us) kunde vara o säga saker samstämmigt!!!  Oron föds ju ur denna ambivalens! Längtar till imorgon då vi förhoppningsvis får svar på vad som pågår och vad vi gör åt det hela... Vill av HELA MITT HJÄRTA att min älskade dotter ska få må bra NU!!!

Har jag sagt att jag älskar min dotter mer än vad ord NÅGONSIN kan säga...

/Olivias mamma