Det är väl aldrig för sent att göra blogg-come-back...?

Åh herre gud! Efter drygt 9 månaders frånvaro kan ni nu välkomna mig tillbaka in i blogg-matchen! Efter mkt huvudbry och frågor kring denna blogg har jag känt att det är på sin tid att gå tillbaka och blogga. Jag känner faktiskt så här i efterhand att jag har saknat ett forum att "skriva av mig" i men även att jag vill ha vår vardag på pränt för framtida bruk...

Hur göra nu då...? Skriva ifatt allt som hänt under året...? Låta det vara som det är, bara börja skriva utan att tänka på det lilla glappet på 9 månader...?
Jag känner att det blir lite väl krystat och långrandigt om jag skulle börja rapa upp ALLT som jag anser vara viktigt att berätta om som hänt den sista tiden så jag tar det nog lite pö om pö...
För att inte tala om vilken kortkavalkad det kommer att bli... Ja kära vänner, vissa av er kanske får mer än ni bett om =)

Olivia är idag 1 år 9 månader och 5 dagar (o några timmar men jag inser att det kanske är oviktigt, jag släpper det nu...) och hon är mammas stora tjej nu om jag jämför med hur liten hon är på de senaste korten jag lagt upp här... Hon pratar o pratar o pratar...o skriker när hon känner att ingen lyssnar... =) Denna vecka är hon på sommardagis, hennes ordinarie dagis har sommarstängt men nästa vecka är allt i sin ordning igen. För hon har ju börjat på dagis min lilla jänta, den 6 april i år påbörjades inskolningen på dagis Ankaret, avd Delfinen. Sen den 19 april har hon gått  heltid på dagis då jag nämligen fick jobb som jag lämpligt nog började på den 19 april.

Jag jobbar i skrivande stund på SKL - Statens Kriminaltekniska Laboratorium som enhetsadministratör på Droganalaysenheten. Det känns bra att vara ute i arbetslivet igen men jag skulle inte ha något emot att vara hemma på heltid...jag känner att småbarnstiden aldrig kommer igen och jag vill inte missa mer timmar med Olivia än vad jag måste...men vem känner inte så... Jag antar att det bara är att bita ihop men drömmen om att få va "hemmafru" kan jag ju ändå få ha kvar =)

Den 10 april somnar min morfar in.
Den 26 april begravdes han och jag fick för första gången vara med om en begravning. Det var otroligt fint, känslofyllt och högst värdigt. Morfars bortgång tog mig nog hårdare än vad jag har kunnat tro i förväg, att få ta farväl av honom då han hade somnat in var stort och på något sätt overkligt. Morfars ena munspel har sen en tid gått i arv till min älskade sambo som på ett fint sätt har förvaltat arvet och dagarna innan morfar avlider spelar Crille "Fattig Bondräng" för honom vid hans sängkant. Ett minne för livet. Ett annat minne i fast form är den gungstol som skänktes till oss då mormor o morfar flyttade i våras. Den har funnits i morfars familj i flera generationer och står nu, lite lätt restaurerad, på vår nya uteplats/uterum. Där passar den fint.
Morfar Eric du är saknad.

I övrigt bjöd våren på lite nya äventyr och lärdomar. Olivia började på babysim och det älskar hon! Att hoppa från kanten är "looolit". Jag sitter numer med i styrelsen för Brf kärntallen 2, mao "vår" förenings styrelse.  Har aldrig tidigare haft något styrelseuppdrag så även det är lärorikt. Jag har under våren varit med och planerat möhippa för numera fru Lotta Dahm! Hur kul som helst har det varit, hela resan med allt planerande men givetvis även dagen D 15 maj. Nästa vecka ska paret Dahm hålla bröllopsfest på Gräsö så det ser vi fram mot! Den 12 mars får Olivia en syssling, Crilles kusin Viktoria (och man Stefan) får en liten Filippa.  Våra vänner Johan, Jenny o Theo flyttar till Linköping i slutet av april i år, kul att avståndet  minskade lite. Samma par gifte sig 9 juli.

Nu känner jag att jag har uppdaterat våren så det räcker för den här gången... När jag har sorterar klart årets skörd av bilder så kommer det här att läggas upp ett gäng...


TACK för mig denna gång!

/Olivias mamma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0